Recension: Flickorna i speceriaffären

29 september 2014

0 kommentarer

Recension: Flickorna i speceriaffären

Eli Åhman Owetz är tillbaka med sin andra roman i genren retroromantik. Den här gången får vi stifta bekantskap med den hemlighetsfulla 95-åriga damen Britta.

Flickorna i speceriaffären en direkt uppföljare till Eli Åhman Owetz första bok Anna-Lisas Antik. Det är lika bra att säga det direkt: Om du gillade föregångaren kommer du att tycka om efterföljaren precis lika mycket.

Eli Åhman Owetz tar oss återigen med på en omtumlande resa i Anna-Lisas liv. Hon driver en retrobutik i det lilla samhället Söderberga i Roslagen och en dag får hon besök av 95-åriga Britta. En djup vänskap tar sin början.

Flickorna i speceriaffären Eli Åhman Owetz

Spännande skattjakt

När Britta går bort visar det sig att hon har lämnat efter sig ett antal brev till Anna-Lisa, brev som berättar om stora delar av hennes liv uppdelat efter olika decennier. Ganska snart visar det sig att de leder till en spännande skattjakt.

Boken är precis vad den utger sig för att vara – en feel good-roman kryddad med retro och romantik. Du får vare sig mer eller mindre. Den är mycket lättläst och kryllar av härliga referenser till svunna tider.

Jag gläder mig också åt att omslaget på Flickorna i speceriaffären är strået vassare än den barnboksliknande varianten på föregångaren. Däremot blir jag lite rädd för den blonda damens något galna och stirriga blick.

Precis som i fallet med Anna-Lisas Antik tycker jag att berättelsen och språket i Flickorna i speceriaffären stundtals känns lite väl tunn. Det hade inte skadat med aningen mer djup och mer invecklade karaktärer.

Boken kostar cirka 160 kronor i nätbutikerna.

Läs mer...

Recension: Retrodeckaren I dunklet döden

23 juni 2014

0 kommentarer

Recension: Retrodeckaren I dunklet döden

Sugen på att frossa i 50-talsnostalgi i sommar? Då ska du läsa I dunklet döden av debutanten J.G.N. Bergfors.

I dunklet döden beskrivs som en retrodeckare, något som gör att Retrofolk givetvis inte kan låta bli att recensera den. Den är den första boken i deckarserien Brott i brytningstid av Ninni Bergfors som skriver under signaturen J.G.N. Bergfors.

Handlingen utspelar sig i det lilla gruvsamhället Norberg där en rad mystiska händelser gör att den nytillträdde polischefen Albert Mood tvingas dra igång en utredningsinsats utan dess like. Folk försvinner och hittas döda i parti och minut. Med andra ord en klassisk deckare.

I dunklet döden

Boken är lättläst och småmysig, inte minst eftersom den utspelar sig 1959 med allt vad det innebär, under en tid då poliserna vare sig hade mobiltelefoner eller DNA-teknik till sin hjälp. Jag gillar också det lugna tempot i berättelsen.

Vad är det då som gör att boken är stämplad specifikt som en retrodeckare? Jo, förklaringen är att Ninni Bergfors noggrant beskriver miljöerna med typiska föremål från tiden. Det är lätt att drömma sig bort till gamla kafémiljöer, ljuvliga 50-talsbilar och väldesignade möbler.

Problemet är att det totalt sett blir lite för mycket av det goda. Ninni Bergfors har bevisligen ett stort intresse för gamla tåg och kameror, och alla tekniska beskrivningar av dessa står ibland i vägen för handlingen.

Språkmässigt finns det inte mycket att anmärka på. Författaren har gjort ett gediget jobb, inte minst med tanke på att det här är hennes första roman. Det finns dock vissa mindre språkbrister att anmärka på, såsom att Ninni Bergfors envisas med att använda ordet dom istället för dem.

I dunklet döden är trots allt en läsvärd deckare för dig med retrointresse. Den passar perfekt i hängmattan.

Mikael Söderlind

Läs mer...

Recension: Barntyger vi minns från 60- och 70-talet

30 september 2013

0 kommentarer

Recension: Barntyger vi minns från 60- och 70-talet

Sara Axtelius är ett känt namn i världen av tyger, lampor, tapeter och plåtburkar från 60- och 70-talet. Nu har hon gett ut en egen bok där hon delar med sig av sina samlade skatter med barntyger från hennes två favoritdecennier.

Som retrobloggare och samlare av diverse färgglada ting från framför allt 60- och 70-talet har Sara Axtelius i Oskarshamn hunnit samla på sig en hel del kunskaper i ämnet. Det visar sig nu i hennes färgsprakande bok Barntyger vi minns från 60- och 70-talet som sträcker sig över 106 sidor.

Boken levererar precis det jag förväntar mig: massor med härliga bilder och korta instick med information om tygformgivarna. Snacka om nostalgikick! Det märks att Sara kan sin sak.

bok

Det är en ren fröjd att ögna igenom klassiska tyger såsom Anna-Lena Emdéns Sommarlov, Suzanne Engels Mickel och hans polare och olika versioner av Dunderklumpen och John Blund. Totalt handlar det om cirka 120 tyger och alla ingår i Saras privata samling. Imponerande!

Alla böcker har sina fel och brister, så även denna. Särskrivningar och en hel del andra grammatiska fel sänker tyvärr intrycket en aning. Sara Axtelius borde helt klart ha sett till att skicka texten på korrekturläsning innan tryck. Många tyger har för övrigt inte strukits innan fotograferingen – det ser lite trist ut med en massa veck.

Boken är i vilket fall helt klart köpvärd. För 250 kronor får du ett verk som inte liknar något annat. Du köper den direkt på Saras blogg Saax ögongodis.

Sara Axtelius Barntyger vi minns från 60- och 70-talet

Läs också vår tidigare intervju med Sara Axtelius:
Sara bjuder på färgglatt ögongodis

Läs mer...

Retroromantik på högsta nivå

5 juni 2013

0 kommentarer

Retroromantik på högsta nivå

Drömmer du precis som så många andra om att starta en retrobutik? I så fall bara måste du läsa Anna-Lisas Antik.

Anna-Lisa Johansson lämnar sitt trista kontorsjobb i Stockholm, flyttar ut på landet och startar en retrobutik i det lilla samhället Söderberga i Roslagen. Det är upplägget för Eli Åhman Owetz debutroman Anna-Lisas Antik som passande nog kategoriseras som retroromantik.

I boken får du följa Anna-Lisas första stapplande steg i retrobranschen och hennes kamp mot de konkurrerande antikhandlarna på orten vilket ger lite extra knorr på berättelsen. Som sig bör finns det givetvis även med lite romantik på ett hörn.

Boken är småtrevlig och bjuder på skön och kravlös läsning. Igenkänningsfaktorn är hög, inte minst när man får följa med Anna-Lisa i hennes inredningsbestyr. Allt från Stringhyllor till Stig Lindberg-fajanser skymtar också förbi i berättelsen.

aDe invändningar man kan ha mot Anna-Lisas Antik är att språket inte bjuder på några större utmaningar samt att karaktärerna är aningen tunna, men det får man kanske ha lite överseende med med tanke på att det trots allt är Eli Åhman Owetz första roman. Det barnboksliknande omslaget kan för övrigt tänkas ha en avskräckande effekt på vissa läsargrupper.

Sammanfattningsvis är Anna-Lisas Antik helt klart ändå en läsvärd roman för dig som älskar retro, inte minst om du när en butiksdröm. Den är väl värd sina ynka 170 kronor som är det ungefärliga priset i nätbutikerna.

Läs mer...

Test: Fulgentin polerar allt från teak till metall

3 maj 2013

0 kommentarer

Test: Fulgentin polerar allt från teak till metall

I retrokretsar beskrivs ofta Fulgentin som det universella polermedlet för allt från trämöbler till plast och metall. Vi har testat vad det går för.

Det är inte helt lätt att hitta rätt i polermedelsdjungeln. En titt i vilken butik som helst avslöjar att det finns mängder med varianter för olika typer av material. Visst vore det smidigt om det fanns ett universalmedel för alla ytor? Faktum är att det finns det, nämligen Fulgentin.

Från början användes Fulgentin enbart på emaljerade ytor, men så småningom visade det sig att det även fungerade på allmogemöbler, pianon, köksluckor, plastkontakter och en hel del annat. Medlet är fritt från tillsatser av slipmedel och silikon och beskrivs som miljövänligt.

Plast, teak och metall

Vi testade Fulgentin på plast och teak samt en målad och en omålad metallyta. Första steget var att polera upp en 80-talstelefon av plast. Efter att ta avlägsnat den värsta smutsen fuktade vi en trasa med Fulgentin och putsade på. Resultaten blev överraskande bra. Helt plötsligt gick det nästan att spegla sig i telefonen. Tyvärr var det svårt att fånga på bild.

Därefter gav vi oss på att fräscha upp en trött teakmöbel med en hel del skrapmärken. Vi förväntade oss givetvis inte att medlet skulle ta bort märkena, men förhoppningen var att det skulle kunna dölja dem en aning. Även i det fallet blev resultatet riktigt bra.

teak1Teakytan innan behandlingen.

 

teak2Teakytan efter behandlingen. Visserligen fotad ur en något annan vinkel, men det syns ändå att resultatet blev mycket bra.

Sist av allt testade vi Fulgentin på en Coca Cola-maskin från 40-talet, både på en röd metallyta och en ren metallyta. När vi behandlade den röda ytan färgades trasan röd vilket kändes lite oroväckande, men det behöver egentligen inte vara någon fara med det. Färgen kan trots allt ha fällts ut på egen hand under tidens lopp. Den röda ytan blev inte särskilt mycket finare av poleringen men den ofärgade ytan fick helt klart ett litet lyft.

coca1Den färgade ytan på Coca Cola-maskinen, så som den såg ut innan behandlingen.

 

coca2Efter behandlingen. Inte särskilt stor skillnad.

metall1Den ofärgade ytan innan behandlingen.

 

metall2Den ofärgade ytan efter behandlingen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Fulgentin på intet sätt är något mirakelmedel, men däremot har det en god förmåga att fräscha upp många olika typer av ytor. Som retrofantast är det därför helt klart värt att ha en flaska Fulgentin bland den övriga arsenalen av rengörings- och polermedel.

Fulgentin säljs av ett stort antal återförsäljare runt om i landet. En flaska kostar kring 130 kronor.

Läs mer...

Supermedlet som räddar dina teakmöbler

27 februari 2013

0 kommentarer

Supermedlet som räddar dina teakmöbler

Normalt sett är det riktigt trixigt att få bort mörka fläckar på teakmöbler. Det finns dock en snabb och enkel lösning som heter Birost.

En teakmöbel med drygt 40 eller 50 år på nacken är sällan helt perfekt. Ljusa fuktfläckar, repor och mörka märken efter kaffekoppar är vanligt. Det mest går att slipa bort med ett fint sandpapper, men de mörka märkena är inte alltid så lätta att bli av med.

Lösningen på problemet heter Birost. Det är ett medel innehållandes oxalsyra och vatten som normalt sett används för att ta bort rostfläckar från textilier, kakel och porslin, men det har också visat sig vara en bra hjälp för dem som renoverar just teakmöbler.

Wanja Weinheimer som driver webbutiken Wanjas vardagsrum tipsade ursprungligen om Birost på forumet Retroforum.se för ett par år sedan, och sedan dess har Anna Hammarström som står bakom bloggen Ljuva 50-tal också gett sig på att testa det. Med framgång ska sägas. Därför kände vi att det även var dags för Retrofolk att granska detta supermedel.

Vi plockade fram ett halvrisigt soffbord i teak med en massa mörka fläckar på och duttade på lite Birost på en av dessa. Efter 30 sekunder torkade vi av medlet och betraktade resultatet. Det är nämligen mycket viktigt att gå försiktigt fram, annars finns risken för att träet bleks alldeles för mycket. Proceduren upprepades fyra gånger.

föreSå här såg bordet ut före behandlingen.

 

Resultatet var förbluffande bra. Märket försvann mer eller mindre helt. Kvar blev visserligen ett lite ljusare märke, men det försvann med lite teakolja. Vi kan inte annat än ge tummen upp för Birost! Tänk dock på att använda det med försiktighet.

efterDen mörka fläcken försvann nästan helt och hållet efter behandlingen med Birost.

 

Fakta om Birost

Pris: cirka 70 kronor
Innehåll: 100 ml oxalsyra och vatten
Övrigt: biologiskt nedbrytbart
Återförsäljare: se karta

Betyg: 4/5

Läs mer...

Recension: Den bruna maten i bokversion

25 januari 2013

1 kommentar

Recension: Den bruna maten i bokversion

För ganska precis tre år sedan började Familjen Bruun att laga mat utifrån gamla receptkort och kokböcker från 70-talet. Resultatet publicerades på bloggen Den bruna maten. Några av favoriterna har nu resulterat i en bok med samma namn.

Trots att Den bruna maten innehåller 50 recept är den ingen kokbok. Jag har nämligen svårt att se att någon kommer att plocka fram den för att faktiskt laga något ur boken. Då är det bättre att beskriva verket som en humoristisk mathistoriebok skapad av matarkeologerna Jonas Alvunger, Elin Berg och Petter Inedahl. Det är alltså så de heter på riktigt, trion som ingår i Familjen Bruun.

Den bruna maten

Varje recept inleds med en bild på ett faktiskt receptkort från 70-talet. Därefter följer Familjen Bruuns beskrivningar av hur går till att laga rätten och hur de upplever resultatet. Givetvis har de också betygsatt maten, och det är rätt så talande att betyget sällan passerar trepoängsgränsen på dem femgradiga skalan.

Du får inte vara särskilt känslig när du läser om Familjen Bruuns upplevelser av rätter såsom leverpanna, senapspanerade grisaknorrar och färserat vitkålshuvud. Ibland blir de helt enkelt lite väl detaljerade. Ett av recepten slutade för övrigt med att en av medlemmarna vomerade.

Den bruna maten

Helhetsintrycket av Den bruna maten är att det är en tämligen underhållande bok som ger ett antal timmars goda skratt, och det trots att humornivån ligger lite väl lågt ibland. Risken är dock att boken sedan hamnar i bokhyllan och glöms bort. Det räcker liksom att läsa den en gång.

Pris: cirka 170 kronor om du köper den på nätet
Betyg: 3/5

Länkar:
Bloggen Den bruna maten
Den bruna matens Facebooksida

Mikael Söderlind

Läs mer...

Test: äggdelaren Columbus

21 januari 2013

1 kommentar

Test: äggdelaren Columbus

Med en äggdelare från Västtyska Westmark tar det bara en sekund att klyva ett ägg i sex lika stora delar. Vi har testat underverket.

Tänk dig att du har middagsbjudning och är i färd med att servera en klassisk tonfisksallad. Du ska bara lägga sista handen vid anrättningen och garnera med ägg delade i klyftor. Tänk så jobbigt att skära upp äggen med kniv. Då är det verkligen praktiskt att ha en äggdelare.

Vi har gett oss på att testa en äggdelare från den Västtyska tillverkaren Westmark. Namnet är Columbus och den klyver ägg i sex lika stora delar vilket också illustreras mycket pedagogiskt på förpackningen.

Testobjektet som skulle utsättas för Columbus vassa klyvtrådar, det vill säga ett stycke ägg, kokades i hela tio minuter. Vi antog helt enkelt att det behövde kokas rätt så rejält för att klara av behandlingen utan att smulas sönder helt och hållet.

När vi drog ut Columbus från den mycket stiliga förpackningen, som för övrigt visar fyra olika uppläggningsförslag på baksidan, noterade vi att den har en liten spärr längst bak som gör att den låser sig i hopfällbart läge. Ett litet tryck på spärren och vips flög den upp i giljotinläge.

Vi placerade ägget med den tjocka delen nedåt och tryckte sedan långsamt ihop Columbus. Inga större missöden uppstod. Däremot konstaterade vi att den skar bitarna något snett, men det är knappast något som dem som konsumerar äggen tänker på.

Det totala intrycket av äggdelaren Columbus är tämligen gott. Den är enkel att använda, gör ett bra jobb och är också lätt att diska.


Titta vilka fint resultat som äggdelaren Columbus levererade!

Finns att köpa: på loppisar, i second hand-butiker och liknande
Pris: gissningsvis mellan 10 och 50 kronor 
Betyg: 4 av 5

 

Läs mer...

Prunus vinnare i kraschtest av kaffekoppar

14 december 2012

1 kommentar

Prunus vinnare i kraschtest av kaffekoppar

Du som vill satsa på kaffekoppar som inte går sönder av minsta lilla stöt väljer med fördel en modell tillverkad av benporslin. Gustavsbergs Prunus och Spisa Ribb är bra exempel på riktiga kvalitetsmodeller.

Kaffekoppar tillverkade av benporslin håller generellt sett bättre än andra koppar. Det visar Allt i Hemmets kraschtest som publicerades i nummer 11 1965. I testet deltog även koppar tillverkade av fältspatporslin, flintgods och vitro.

Totalt testades tio olika modeller i form av Prunus och SA hög från Gustavsberg, Vesta och Grå bård från Karlskrona, Vera och Ring från Gefle, Mia från Rörstrand samt de tre tyska kopparna Monica, Pensé och Vit silverkant.

De två varianterna från Gustavsberg är tillverkade av benporslin, kopparna från Gefle är gjorda av flintgods, koppen från Rörstrand är tillverkad av vitro och övriga är gjorda av fältspatporslin.

Kopparna utsattes för en fallhammare vars slagstyrka ökades allt eftersom tills kopparna gick sönder. Allra bäst klarade sig Prunus där man uppmätte en kanthållfasthet på 3,7. Värdet har räknats ut genom att kraften multiplicerades med fallhöjden, och ju högre värde desto bättre.

I och med att Spisa Ribb, som för övrigt inte ingick i undersökningen, är av samma koppmodell som Prunus, konstaterar Allt i Hemmets skribent Birgitta Ek att även den bör vara av samma kvalitet.

SA hög av benporslin samt Vera av flintgods placerade sig på andra plats med ett värde på 1,7. Allra sämst gick det för kopparna av fältspatporslin.

 

KoppKanttjocklek i mmKanthållfasthet
Benporslin:
Prunus, Gustavsberg2,33,7
SA hög, Gustavsberg2,01,7
Fältspatporslin:
Vesta, Karlskrona1,91,0
Monica, Tyskland1,81,1
Grå bård, Karlskrona2,11,1
Vit silverkant, Tyskland2,11,3
Pensé, Tyskland1,80,9
Flintgods:
Vera, Gefle2,51,7
Ring, Gefle2,31,2
Vitro:
Mia, Rörstrand2,81,3

Läs mer...

Test: Antikvärldens antikguide i mobilen

30 oktober 2012

1 kommentar

Test: Antikvärldens antikguide i mobilen

Tidningen Antikvärlden erbjuder sedan en tid tillbaka en app som är tänkt att guida dig till de närmaste antikaffärerna och loppisarna. Den finns i versioner för Android och Iphone och kan laddas ner helt gratis. Retrofolks test av Androidversionen visar dessvärre att den inte alls håller måttet.

När du startar appen visas känner den av var i landet du befinner dig och visar också på en karta vilka butiker som finns i närheten. Problemet är bara att utbudet är under all kritik.

En snabb titt i några av de största svenska städerna visar att appen bara listar en bråkdel av det faktiska antalet loppisar och antikaffärer. I exempelvis Sundsvall finns ynka två markeringar – alla som bor där eller någon gång har besökt staden vet att antalet är betydligt högre.

Två andra brister med appen är att den inte har stöd för liggande skärmbild, och funktionen för att visa vägen till en plats fungerar inte alls. Däremot får den ett plus i kanten för det inbyggda kalendariet där aktuella auktioner listas. Även där kunde dock utbudet vara bättre.

Betyg: 1 av 5

Läs mer...